Vaknade i morse och hade en "när-man-är-liten+julafton" den känslan, ni förstår va? Just ja, idag var de ju ultraljudet vi skulle på! Igår sa jag till Rickard att nu måste vi ju gissa på vad de kan vara för en liten skrutt därinne, jamen bara så att jag kan säga till dej sen att du hade fel. Rickard trodde på en lite tjej till och jag på en liten grabb....



Men först så vill man ju såklart veta att allt står rätt till, och de gjorde det! Skönt! :) Är nu i vecka 18 och hon trodde att bebben skulle komma runt den 25/3
Varför vill man veta undrar säkert många, och det förstår jag. Tänkte själv likadant tills efter Meya. När hon väl var ute och låg på mitt bröst var de så häftigt att både jag och Rickard inte brydde oss de minsta om det var en pojke eller en flicka, och min lycka förändrades inte när dom sa att de var en liten tös såklart! 
Plus att jag är galet nyfiken av mig! :)

När jag har fel så har jag fel, men en mammas intuition stämmer alltid! 


Så, idag fick Meya se sin lillebror på skärmen!

♥